fulltext01

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Patientens tillfredställelse med information om medicinering
och dess biverkningar
Författare:
Handledare:
Joachim Engström
Ulrika Pöder
Alexander Mostamand
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Examinator:
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Cecilia Arving
VT 2011
ABSTRACT
Aim: The aim of this study was to investigate how satisfied patients where with information
about medical side effects in a hospital in central Sweden. The aim was also to investigate the
level of worry for any side effects and compare the level of worry between genders.
Method: The design of the study was quantitative, cross-sectional. Data were collected
through a study specific questionnaire. Respondents were 29 hospitalized patients who met
the inclusion criteria during a 10 week period.
Findings: The results showed that half of the participants had not received information about
medical side effects and that 78% claimed they wanted more information. Nine out of ten
participants agreed with being concerned about possible medical side effects and 64% said
they were unsure or did not know where to turn with questions about side effects. Despite
this, over half of the participants were partially or completely satisfied with the information
they had received. No difference was detected in the level of worry between genders.
Conclusion: The results show that more information and more distinct information should be
given to patients about possible medical side effects. Further research is necessary since the
measuring of satisfaction gives a contradictory result
Keywords: Patient satisfaction, information, medication, side effect.
1
SAMMANFATTNING
Syfte: Syftet med denna studie var att på ett sjukhus i Mellansverige undersöka hur
tillfredställda patienterna var med information om läkemedelsbiverkningar Syftet var även att
undersöka grad av oro över eventuella biverkningar och jämföra om det fanns någon
könskillnad gällande detta.
Metod: Studiens design var en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv och jämförande
statistik. Data samlades in genom en Studiespecifik enkät. Antalet svarande var 29
inneliggande patienter under 10 veckor som uppfyllde inklusionskriterierna.
Resultat: Resultatet visade att hälften av deltagarna inte hade fått information om
läkemedelsbiverkningar och att 78 % uppgav sig vilja ha mer information. Nio av tio
deltagare instämde till att vara oroliga över eventuella biverkningar och 64 % uppgav att de
var osäkra eller inte visste vart de skulle vända sig vid frågor om biverkningar. Trots detta var
drygt hälften av deltagarna delvis eller helt nöjda med den information de fått. Ingen statistik
signifikant könsskillnad kunde påvisas i grad av oro.
Slutsats: Resultatet visar att mer och tydligare information bör ges till patienterna om
eventuella läkemedelsbiverkningar. Vidare forskning är nödvändigt då mätningen av
tillfredställelse ger ett motsägelsefullt resultat.
Nyckelord: Patienttillfredsställelse, information, läkemedel, biverkningar.
2
Innehåll
INTRODUKTION..................................................................................................................... 5 Information ........................................................................................................................... 5 Tillfredsställelse..................................................................................................................... 7 Att mäta tillfredsställelse .................................................................................................... 7 Patienttillfredsställelse med vård ........................................................................................ 8 Patienttillfredsställelse med läkemedelsinformation .......................................................... 9 Problemformulering............................................................................................................ 11 Syfte .................................................................................................................................... 11 Frågeställning ...................................................................................................................... 11 METOD................................................................................................................................... 12 Forskningsdesign ................................................................................................................. 12 Undersökningsgrupp ........................................................................................................... 12 Datainsamlingsmetod ......................................................................................................... 13 Procedur.............................................................................................................................. 14 Dataanalys........................................................................................................................... 14 Etiska överväganden ........................................................................................................... 15 RESULTAT............................................................................................................................. 15 Patienterna har fått information om läkemedelsbiverkningar av sjukvårdspersonal och är tillfredsställda med informationen ................................................................................. 15 Patienterna har fått information om läkemedelsbiverkningar och vet vart de ska vända sig vid frågor om eventuella läkemedelsbiverkningar......................................................... 17 Patienterna anser sig vara oroliga över att eventuella läkemedelsbiverkningar ska uppstå och skillnaden i grad av oro mellan könen .............................................................. 18 DISKUSSION ......................................................................................................................... 19 Sammanfattning.................................................................................................................. 19 3
Resultatdiskussion............................................................................................................... 20 Metoddiskussion ................................................................................................................. 22 Kliniska implikationer .......................................................................................................... 24 Slutsats ................................................................................................................................ 24 REFERENSER ........................................................................................................................ 25 4
INTRODUKTION
När ett sjukhus i Mellansverige utförde en kvalitetsuppföljning avseende patienternas
tillfredställelse med vård, framkom att informationen som gavs till patienter om bland annat
läkemedelsbiverkningar är bristande och något personalen kunde bli bättre på (personlig
kommunikation med avdelningschef på berörd avdelning, 10.12.12). Det finns flera forskare
som visat på sambandet med god information och tillfredsställelse, men även att det finns ett
stort behov av information från patienten som inte alltid tillgodoses.
När en individ drabbas av någon sjukdom eller skada så söker individen vård och det krävs
ibland att individen läggs in på sjukhus. Enligt Almås och Fagermoen (2002) så kan
sjukdomen och omständigheterna kring sjukdomen framkalla otrygghet för patienten. En
orsak kan vara att de flesta patienter inte har tillräckliga kunskaper om läkemedel och
läkemedelsbiverkningar. Patientundervisning och patientens upplevelse av informationen är
därför av stor vikt. Almås och Fagermoen hänvisar till studier som har visat att
otillfredsställande information är mycket ångestskapande för patienten. När individen känner
sig osäker är det naturligt att uppträda aktivt för att söka den information som saknas. I
sjukvården befinner sig dock ofta patienten längst ned i hierarkin, och patienten undviker
därför ofta att ställa frågor för att inte skapa bekymmer för sjukvårdspersonalen. Dessutom
vet inte en del patienter vilka frågor som bör ställas, eller ställer frågorna på ett sådant sätt att
de missuppfattas (Almås och Fagermoen). Detta kan leda till ökad känsla av otrygghet för
patienten. Enligt Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) 2000:1, så ska en legitimerad
sjuksköterska kunna identifiera och tillgodose patientens informationsbehov så att individen
kan klara sin egenvård. Dessutom ska sjukvårdspersonalen kunna kontrollera att individen har
begripit informationen och kan genomföra egenvården enligt instruktion. En grundläggande
regel för god kommunikation är att man ska försöka förmedla ett budskap på ett sådant sätt att
det ej kan missuppfattas (SOSFS 2000:1). För att förtydliga förestående studie följer här
definition, redogörelse och tidigare forskning gjord på studiens två huvudbegrepp;
”information” och ”tillfredsställelse”.
Information
Enligt Nationalencyklopedin (2011) så är information en ”generell beteckning för det
meningsfulla innehåll som överförs vid kommunikation i olika former. Information innebär
5
att någon får kännedom om någonting ("blir informerad"); den kan ses som en nödvändig,
men inte tillräcklig förutsättning för kunskap i betydelsen djupare insikt” (NE, 2011).
Patient- vårdgivarkommunikation och information till patienten är av stor vikt i sjukvården
(Larsson, Palm & Rahle Hasselbalch, 2008). Sjukvårdspersonal en bör ha kunskaper och
strategier att överföra information på ett individuellt och väl anpassad sätt till patienten.
Sjukvårdspersonalen bör ta hänsyn till patientens mognad, erfarenheter, hälsotillstånd,
eventuell funktionsnedsättning samt språklig och kulturell bakgrund. Upplysning skall ges i
dialog med patienten och de flesta patienter vill ha rak och ärlig information. Dessutom bör
sjukvårdpersonalen kombinera både skriftlig och muntlig information, samt upprepa
informationen och ge patienten möjlighet att ställa frågor. Enligt ”Nationella riktlinjer för
hjärtsjukvård”
kan
bristande
kommunikation
mellan
patienten
och
hälso-
och
sjukvårdspersonalen leda till en säkerhetsrisk. Om patienten exempelvis inte uppfattat en
läkemedelsordination på rätt sätt så kan det leda till en oförutsedd biverkning i stället för den
avsedda behandlingseffekten (Larsson et al., 2008).
Granum (1994) menar att undervisning och information till vårdtagare kommer bli allt
viktigare i framtiden på grund av fler hälsoproblem kopplat till livsstil, kortare vårdtider och
kirurgiska ingrepp utfört polikliniskt. Granum skiljer på två olika typer av undervisning, man
kan se undervisning som en förmedling från en person till en annan. Ett annat sätt att se det är
som ett samarbete, där vårdgivaren besitter yrkeskunskaper och vårdtagaren är expert på sin
egen livssituation, ett samarbete på likvärdig nivå för att lägga förhållandena tillrätta. Granum
poängterar också vikten av att planera undervisningen, att följa en plan, kartlägga
inlärningsförutsättningar och att ha ett mål med undervisningen. En annan reflektion,
formulerat som en fråga, är om vårdtagaren kan ta ansvar för sitt hälsotillstånd om
informationen är bristfällig? Ett annat synsätt presenteras i en studie av Rycroft-Malone,
Latter, Yerrell och Shaw (2001), där man undersökt patientens sökande efter information i
liknelse med en konsument. I arbetet diskuteras bland annat att konsumenterna (patienterna)
kommer bli mer kritiska och ställa högre krav på sjukvården i takt med allt mer lättillgänglig
information på internet. De poängterar också att synsättet av patienten som krävande
konsument är problematisk och kräver mer forskning. En annan studie (Nair et al., 2002)
jämförde tre olika områden i Kanada (British Columbia, Nova Scotia, och Ontario). I studien
deltog 88 patienter, 27 läkare och 35 apotekare, med syfte att beskriva vad patienter vill veta
om sina mediciner och vilken tillgång till information som finns. I resultatet framkom att
6
patienterna ville ha en grundläggande information om sjukdomen och specifika
läkemedelsbiverkningar. I en artikel från Brasilien (Silmara, Gilvânia, Tokarski & BarbosaBranco, 2002) undersöktes lämpligheten och kvaliteten på informationen i bipacksedeln till
läkemedelsförpackningen. Resultatet visade att 91,4 % av den medicinska informationen till
patienterna var otillfredsställande och 97 % innehöll inte tillräckligt med teknisk information,
antingen var informationen ofullständigt eller felaktig (Silmara et al., 2002).
Tillfredsställelse
Enligt Nationalencyklopedin är tillfredsställelse en behaglig känsla av att ha fått eller uppnått
vad som rimligen kunde begäras (NE, 2011).
Att mäta tillfredsställelse
Att mäta tillfredsställelse är problematiskt, vilket visas i en översikts artikel tar upp problemet
att genomföra studier där man mäter just tillfredsställelse (Carr-Hill, 1992). I översikten
framkom att begreppet är komplext och många studier görs utan att ta hänsyn till
svårigheterna med att undersöka tillfredsställelse. Om man ska mäta tillfredsställelse inom
sjukvård så är en förutsättning att de tillfrågade har fått sjukvård och därmed är eller har varit
sjuka, haft ett icke- tillfredsställande hälsotillstånd och ”upplevt” sjukvård. Tillfredsställelse
kommer att uppfattas olika av olika människor trots att vården är given av samma personal
med samma rutiner. Det beror till stor del på vilka mål och förväntningar patienten har med
vårdtillfället. Målen och förväntningarna beror i sin tur på hur patienten upplever mötet med
vårdpersonalen. För att mäta detta måste man därför ta hänsyn till relationen mellan patient
och vårdgivare, vilken kunskapsskillnad och maktfördelning som råder. Ett standardiserat
instrument för att mäta tillfredsställelse kommer inte att fungera då man måste ta hänsyn till
kontexten. Ovan nämnda aspekter av tillfredsställelse innebär, enligt Carr-Hill, att försöka
mäta tillfredsställelse troligtvis är hopplöst. I en undersökning bör man därför leta efter vad
som föranleder otillfredsställelse. Även detta innebär dock ett problem eftersom upplevelsen
av tillfredsställelse eller ej varierar från person till person och över tid. Ett exempel Carr-Hill
tar upp är att äldre patienter som har erfarenheter av vård från olika tidsperioder, kan jämföra
vården och på så vis vara mer tillfredsställda med nya rutiner och behandlingar än en yngre
patient. Dock visar en översiktsartikel (Sitzia & Wood, 1997) att patienttillfredsställelse allt
7
mer har blivit ett mätvärde på vårdkvalitet, och allt fler artiklar om patienttillfredsställelse har
publicerats sedan början av 80 -talet. Detta menar forskarna är ett led i en allmän
samhällsriktning mot "konsumism" (Sitzia & Wood, 1997) som innebär västvärldens
inställning till att konsumera, att konsumtionen förväntas göra människan lycklig (Wikipedia,
2011). Som tidigare nämnda artiklar är Sitzia och Woods (1997) slutsats att det fokuseras
alltför mycket på att utvärdera och tolka resultatet, istället för att ifrågasätta innebörden av
begreppet tillfredsställelse och dess förmåga att mätas. En studie från Storbritannien (Horne et
al., 2001) beskriver också utmaningen med att göra en enkätundersökning av
patienttillfredsställelse. Syftet var att undersöka en speciellt framtagen enkäts förmåga att
mäta i vilken utsträckning patienterna upplever att de fått tillräckligt med information om
förskrivna läkemedel. Resultatet visade att hög nivå av patienttillfredsställelse var starkt
förknippat med om patienterna hade fått mycket information om läkemedelsbiverkningar.
Lägre nivå av patienttillfredsställelse var däremot förknippat med om patienten kände oro för
eventuella läkemedelsbiverkningar. Även i en studie gjord bland tuberkulospatienter i Uganda
har man använt detta verktyg, som mottogs väl och var lätt att administrera. Diskussionen förs
dock kring problemet att mäta tillfredsställelse (Babikako, Neuhauser, Katamba & Mupere,
2011). Forskarna hävdar att utvärdering av patienttillfredsställelse är beroende av hur
patienterna mår för tillfället. Graden av tillfredställelse var högre i slutet av behandlingen än i
början av den, troligtvis på grund av att patientens hälsotillstånd hade förbättrats. Vidare
resonerar Babikako et al. (2011) att i de fall patienterna uppgav låg grad av tillfredsställelse
kunde det bero på dålig följsamhet av medicinering och dåligt hälsoresultat.
Patienttillfredsställelse med vård
Sveriges kommuner och landsting har utvecklat en vårdbarometer som visar hur befolkningen
upplever hälso- och sjukvården och vilka förväntningar, kunskaper och attityder som finns
(Sveriges
Kommuner
och
Landsting
[SKL],
2010).
Undersökningen
görs
med
telefonintervjuer i hela landet och datainsamling sker två gånger per år. Frågor ställs om hur
man söker information om vård, vad man anser om väntetider och tillgänglighet i vården,
olika vårdformer, hur vården kan förbättras etc. Resultatet av undersökningen visar en trend
av att befolkningen är allt mer positivt inställd till vården i form av förtroende och
tillgänglighet. Det framkom även att de som har besökt vården har större förtroende än
befolkningen som helhet. Av de som besökt vården under 2009 uppgav 84 % att de fick den
8
hjälp de hade förväntat sig. Inga mätbara skillnader kunde påvisas mellan könen i form av
bemötande och förväntningar, resultatet visade dock att äldre patienter sammanfattningsvis
var nöjdare med vården än yngre patienter.
I syfte att identifiera faktorer som kan relateras till cancerpatienters tillfredsställelse med vård,
gjordes en stor enkätundersökning i flera länder i Europa och Taiwan (Brédart et al., 2007).
Forskarna fann en signifikant koppling mellan tillfredsställelse och faktorer som bland annat
antalet sjuksköterskor och läkare per patient, institutionens storlek, typ av sjukhus
(akademiskt eller inte) och patientens utbildningsnivå. Forskarna menar dock att det behövs
fler studier för att helt kartlägga relationen mellan patient, kliniska och strukturella faktorer
och patienttillfredsställelse. I en annan studie (Johansson, Oléni & Fridlund, 2002) beskrivs
vad som har betydelse för patientens tillfredställelse av omvårdnadsåtgärder. Den
huvudsakliga faktorn till tillfredsställelse beskrivs vara patientens förväntningar på
sjukvården. Vad patienten har för förväntningar styrs i sin tur av en rad faktorer som till
exempel kön, ålder och utbildning. Forskarna uppmanar därför sjukhusledning och politiker
att upplysa allmänheten om vilka krav som kan ställas, vad allmänheten kan förvänta sig av
sjukhusvården. Detta kommer att bli en återkommande utmaning då patienternas krav på
sjukvården ökar i takt med allt lättillgängligare information, exempelvis via internet
(Johansson et al., 2002; Granum, 1994; Rycroft-Malone et al., 2001; Braun et al., 2010). En
annan studie om naturläkemedel pekar på samma tendens (Braun et al., 2010). Resultatet visar
att en ny patientgrupp växer fram, patienter som är mer krävande, har mer kunskap och är
informationssökande. Patienterna i studien förväntade sig få rekommendationer om
naturläkemedel, säkerhetsinformation, att screenas för interaktioner mellan traditionella
läkemedel och naturläkemedel och att deras användande av naturläkemedel skulle
dokumenteras. Detta tyder på att patienter inte bara förväntar sig att vårdpersonal ska ha
kunskap om naturläkemedel, utan att de även ska känna till interaktioner mellan
naturläkemedel och vanliga läkemedel.
Patienttillfredsställelse med läkemedelsinformation
I en svensk studie (Ekman et al., 2007), med syfte att beskriva patienter och sjuksköterskors
uppfattning om patienttillfredsställelse med läkemedelsinformation, utfördes en undersökning
på 56 patienter med kronisk hjärtsvikt som genomgick ett behandlingsprogram.
9
Sjuksköterskan överlämnade information om sjukdomen och läkemedel vid varje besök.
Dessutom bedömde sjusköterskan patienternas behov av ytterligare information vid varje
besök. Resultatet av studien visade att patienterna var signifikant mer tillfredsställda av
informationen vid sista besöket jämfört med det första besöket. Ekman et al. (2007) drog
slutsatsen att det krävs mer forskning med sofistikerade pedagogiska strategier hur man ska
hantera patienternas förväntningar på läkemedel. För även om inte läkemedel kan ge
symtomlindring i det enskilda fallet så har behandlingen en gynnsam effekt på mortalitet och
sjuklighet i samhället, vilket ofta är syftet i vården av hjärtsviktspatienter.
Ziegler et al. (2001) har gjort en studie för att mäta just vilken informationsmängd patienter
förväntade sig av läkare angående ogynnsamma läkemedelsreaktioner. I resultaten framkom
att 76,2 % ville har mer information om eventuella negativa biverkningar och att endast 0,4 %
av patienterna inte var intresserade av någon form av information. I studien framkom även att
önskan om maximal mängd information var signifikant korrelerad med lägre utbildningsnivå,
äldre kvinnor och patienter som haft biverkningar tidigare. Forskarnas slutsats var att de flesta
vårdtagare önskade mer information av läkaren angående eventuella biverkningar. Andra
studier bekräftar resultatet om otillräcklig information, till exempel en studie som gjordes i
Storbritannien (Bowskill, Clatworthy, Parham, Rank & Horne, 2006) där över 60 % av de 223
patienter som deltog i studien var missnöjda med informationen om läkemedel och dess
biverkningar. I en studie från Kanada (Alibhai, Han & Naglie, 1999) har man studerat hur
mycket tid vårdpersonal spenderar på medicinsk utbildning till patienter över 65 år. Resultatet
visar att informationen av läkare till patienter tog 10.5 minuter och information av apotekare
till patienter tog 5.3 minuter för att ge medicinska informationer. 50 % av patienterna uppgav
att de inte fått någon utbildning om läkemedel och endast 30 % hade fått skriftlig information.
Patienterna var trots detta generellt sett nöjda med den information de fått trots att de visste
väldigt lite om sina mediciner och gjorde många misstag med medicinerna. Tidsbrist
presenterades som en vanlig orsak till att utbildningen inte blev av. Dock uppfattade hälften
av läkarna att det inte fanns några hinder till att ge adekvat information till patienterna. Ett
liknande resultat ses i en studie av Perez-Carceles, Gironda, Osuna, Falcon & Luna (2010).
Forskarna utvärderade i vilken grad rätten till information tillgodoses på en akutmottagning.
Resultatet visar att 18,7% av patienterna upplevde en utomordentlig tillfredsställelse av
vården som helhet. Av dessa patienter hade över 90 % fått information om diagnos, varför
medicin och behandling sattes in och hur länge den medicinska behandlingen skulle pågå,
däremot fick endast 69,6% av dessa informationer om eventuella biverkningar. Totalt, oavsett
10
grad
av
tillfredsställelse,
hade
53
%
av
patienterna
fått
information
om
läkemedelsbiverkningar. Forskarnas slutsats är att om man ger patienterna kontinuerlig
information, ger möjlighet att ställa frågor, reder ut tvivel och ger lättförstådd
utskrivningsinformation så ökar patienttillfredsställelsen på akutmottagningen.
Problemformulering
Till skillnad från vårdbarometern (SKL, 2010) har förestående studie inriktats på att mer
specifikt studera tillfredsställelse med information om läkemedelsbiverkningar, vilket är
sparsamt undersökt i Sverige. Med tillfredställelse menas här att patienterna upplever sig ha
fått den information som patienten önskar.
När ett sjukhus i Mellansverige utförde en kvalitetsuppföljning framkom att informationen
som gavs till patienter om bland annat läkemedelsbiverkningar är bristande och något
personalen kunde bli bättre på (personlig kommunikation med avdelningschef på berörd
avdelning, 10.12.12). Med förestående studie hoppas författarna bidra till att fylla en
kunskapslucka som råder angående svenska förhållanden inom detta område samt bidra till en
ökad förståelse av patientens situation.
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka om patienterna har fått information om
läkemedelsbiverkningar, hur tillfredställda de är gällande den information som de fått av
sjukvårdspersonal och om de anser sig veta vart de ska vända sig om biverkningar uppstår.
Vidare syfte var att undersöka om patienterna känner sig oroliga över eventuella
läkemedelsbiverkningar och om det finns någon könskillnad gällande detta.
Frågeställning
1. Har patienterna fått någon information om läkemedelsbiverkningar av sjukvårdspersonal, och
hur tillfredställda är patienter med informationen?
11
2. Av vem har patienterna fått information om läkemedelsbiverkningar och vet de vart de ska
vända sig vid frågor om eventuella läkemedelsbiverkningar?
3. Hur oroliga anser sig patienterna vara över att eventuella läkemedelsbiverkningar ska uppstå
och finns det någon skillnad i grad av oro mellan könen?
METOD
Forskningsdesign
Med anledning av frågeställningen gjordes en tvärsnittsstudie med deskriptiv och jämförande
statistik. En kvantitativ metod valdes eftersom det ansågs vara bäst lämpad metod för att nå en
generaliserbarhet (Eljertsson, 2003).
Undersökningsgrupp
Undersökningen utfördes på en medicinsk avdelning med 28 vårdplatser vid ett sjukhus i
Mellansverige. Patienterna som vårdades vid avdelningen var i huvudsak patienter som
drabbats av hjärt- eller mag-/tarmsjukdom. Inklusionskriterierna var samtliga patienter över
18 år, både män och kvinnor som var inneliggande på avdelningen under minst 1 dygn under
en tioveckorsperiod vårterminen 2011. Patienter som av olika anledningar inte klarade av att
självständigt fylla i enkäten exkluderades från undersökningen.
Sammanlagt 161 patienter var inneliggande på avdelningen under undersökningsperioden, av
dessa var det 2 patienter som vårdades mindre än ett dygn. 56 patienter hade ej förmåga att
självständigt fylla i enkäten, dessa exkluderades från studien. 59 patienter hade ej blivit
tillfrågade om deltagande av okänd anledning. Totalt 44 patienter tillfrågades om deltagande i
studien, av dessa enkäter var 7 ej ifyllda, 5 hade tackat nej till deltagande. Av resterande 32
enkäter, där deltagarna hade tackat ja till deltagande och enkäten var helt eller delvis ifyllda,
var det 29 deltagare (se tabell 1) som uppgav att de använde läkemedel (66 % av tillfrågade
patienter). Dessa inkluderades i studien.
12
Tabell 1. Beskrivning av undersökningsgrupp (n=29)
Män
Kvinnor
(n=11) 38 %
(n=18) 62 %
69
71
Min-Max
39-91
52-91
Ej svarat
1
2
Högskola/universitet
3 (27 %)
5(28 %)
Gymnasieutbildning
2 (18 %)
3(17 %)
Grundskola
6 (55 %)
10(55 %)
Gift
6 (55 %)
12 (67 %)
Sambo
2 (18 %)
3 (17 %)
Ensamstående
3 (27 %)
2 (11 %)
0
1 (5 %)
Ålder (n=26)
Medelålder
Utbildningsnivå (n=29)
Civilstånd (n=28)
Ej svarat
Datainsamlingsmetod
En studiespecifik enkät delades ut till patienterna på avdelningen av personalen, tillsammans
med informationsbrev och kuvert. Enkäten utformades med en annan studentgrupp där
inledningen av enkäten var gemensam med fyra frågor om kön, ålder, utbildningsnivå och
civilstatus. Därefter följde en del med frågor konstruerad av författarna till detta arbete och en
del konstruerad av den andra gruppen studenter (se bilaga 1). Enkätfrågorna berörde främst
patientens egna uppfattningar om den givna informationen om läkemedelsbiverkningar (sju
frågor) och vårdaspekter samt möjlighet till delaktighet (nio frågor). Frågorna som
13
analyserades i detta arbete undersökte om patienterna hade fått information om läkemedelsbiverkningar, av vem de hade fått informationen, om informationen var tillfredställande, om
patienterna var oroliga för läkemedelsbiverkningar och om de visste vart de skulle vända sig
vid frågor om eventuella läkemedelsbiverkningar. Den del av enkäten som analyserades i
detta arbete hade slutna frågor och fasta svarsalternativ samt två följdfrågor med öppna
svarsalternativ. Fyra av frågorna hade tre till fyra svarsalternativ på ordinal skalnivå och tre
frågor hade tre till fyra svarsalternativ på nominal skalnivå. Enkäten bestod sammanlagt av 24
frågor och utformades med utgångspunkt av Trost (2007).
Procedur
Först erhölls tillstånd att utföra undersökningen av enhetschefen på vald avdelning och
ansvarig verksamhetschef. Vid slutet av vecka tre delades 10 enkäter ut för att testa frågornas
begriplighet, enkäterna ansågs vara begripliga så inga ändringar gjordes. Enkäterna var klara
att delas ut i slutet av vecka fyra. Då gjordes ett besök på avdelningen för att ge information
om studien till personalen, instruktioner om hur studien skulle gå till och dess syfte. Därefter
fick personalen 50 kuvert, enkäter och informationsbrev (se bilaga 1) att dela ut till alla
patienter, som uppfyllde inklusionskriterierna under dygnet för utskrivning. Enkäterna fylldes
i anonymt av patienterna. Enkäterna var numrerade och på varje enkät fick patienten välja att
kryssa i för eller emot deltagande i studien. Patienten fick därefter välja att lämna över
enkäten i ett igenklistrat kuvert till personalen eller lägga den i en märkt låda. Personalen
ombads att fylla i antal patienter som hade exkluderas av till exempel ålder eller för kort
inläggningsperiod (se bilaga 4). Avdelningens sekreterare tillfrågades angående antalet
patienter som varit inneliggande mer än ett dygn under denna period. På så vis kunde antalet
exkluderade, deltagande och bortfall rapporteras. Författarna höll tillsammans med den andra
studentgruppen veckovis telefonkontakt med avdelningen och gjorde även ett antal besök på
plats för att säkerställa att patienterna tilldelats enkäterna. Efter gångna tioveckorsperiod
samlade båda grupperna in alla blanketter, ifyllda som ofyllda, för analys av resultat samt för
att studera eventuellt bortfall.
Dataanalys
Insamlad data fördes in i dataprogrammet SPSS (Statistical Package for Social Sciences), och
redovisas i diagramform samt löpande text med hjälp av deskriptiv statistik. Skillnader
14
analyserades med Mann-Whitney U-test, då observationerna var oberoende och
stickprovsstorleken liten (Eljertsson, 2003). Vid inmatning av resultatet i dataprogrammet fick
varje svarsalternativ en kod från 0 till 3 där 0= ”instämmer inte alls”, 1= ”instämmer inte”, 2=
”instämmer delvis” och 3= ”instämmer helt” (se bilaga 1). Frågeställning 1 besvarades av
enkätfråga 6, 8 och 11. Frågeställning 3 besvarades av enkätfråga 1 och 9. Frågeställning 2
besvarades av enkätfråga 7 och 12.
Etiska överväganden
Detta är ett examensarbete på grundläggande högskolenivå och behövde därför inte granskas
av en etisk kommitté. Däremot behövdes godkännande av verksamhetschefen innan studien
kunde börja, vilket söktes och beviljades skriftligt. Deltagande i denna studie var valfritt och
alla deltagare var anonyma för författarna. Anonymiteten innebar att patientens personliga
identitet eller annan identifieringsinformation inte var känd för någon annan än patienten.
Patienterna fick själva lägga ifylld enkät i ett kuvert, klistra igen kuvertet och välja mellan att
lägga i en uppmärkt låda som gjordes tillgänglig, eller lämna kuvertet till personalen då
överlämnande av enkät direkt till personal kunde inverka på sanningshalten i svaren
(Arlebrink, 2006). Därefter förvarades enkäterna på expeditionen till de samlades in för
analys.
RESULTAT
Av de 29 deltagare som inkluderades i studien var det 26 som fullständigt svarat på enkäterna.
Antalet svarande på de olika frågorna varierar mellan 12 och 28.
Patienterna har fått information om läkemedelsbiverkningar av sjukvårdspersonal
och är tillfredsställda med informationen
Drygt hälften av patienterna (n = 16 av 28) uppger att de inte fått någon information om
läkemedelsbiverkningar (figur 1). Dessutom uppger 18 av 23 att de skulle vilja ha mer
information om eventuella biverkningar än de fick under vårdtiden, fem patienter tyckte att
15
det gavs lagom med information (figur 2). En knapp majoritet av deltagarna uppger att de helt
eller delvis instämde till att vara nöjda med den information som givits (figur 3). Nästan
hälften av deltagarna (n=12 av 25) uppgav ”instämmer inte alls” eller ”instämmer inte” till att
vara nöjd med given information (figur 3).
Figur 1. Jämförelse i procent mellan antalet deltagare (n=28) som fått information, inte fått
information och de som inte vet om de fått information om läkemedelsbiverkningar
Figur 2. Jämförelse i procent mellan antalet deltagare (n=23) som ville ha mer information
och
antalet
deltagare
som
tyckte
det
gavs
lagom
mycket
information
om
läkemedelsbiverkningar
16
Figur 3. Redovisning i procent av antal deltagare som instämmer i olika grad av att vara nöjd
med informationen om läkemedelsbiverkningar (n =25).
Patienterna har fått information om läkemedelsbiverkningar och vet vart de ska
vända sig vid frågor om eventuella läkemedelsbiverkningar
Hälften av deltagare som uppger att de har fått information om läkemedelsbiverkningar (n = 6
av 12), uppger att de har fått informationen av läkare (Figur 4). Endast fyra av dessa deltagare
uppger att de har fått information om läkemedelsbiverkningar av sjuksköterskor, två uppger
att de inte vet vem de har fått information av. I resultatet framkommer även att 16 deltagare
av 25 inte vet eller är osäkra på vart de ska vända sig om eventuella läkemedelsbiverkningar
(figur 5).
Figur 4. Redovisning i procent av yrkeskategori som patienten uppfattat givit information om
läkemedelsbiverkningar till deltagarna (n=12)
17
Figur 5. Jämförelse i procent av antalet deltagare (n=25) som vet, är osäkra och inte vet vart
de ska vända sig vid symtom på läkemedelsbiverkningar
Patienterna anser sig vara oroliga över att eventuella läkemedelsbiverkningar ska
uppstå och skillnaden i grad av oro mellan könen
Majoriteten (n = 20 av 26) av deltagarna ”instämmer delvis” om att de är oroliga att drabbas
av eventuella läkemedelsbiverkningar (figur 6). Därtill uppger tre deltagare att de ”instämmer
helt” med att vara oroliga att drabbas av eventuella läkemedelsbiverkningar (figur 6).
Figur 6. Jämförelse i procent mellan antalet deltagare (n=26) som instämmer helt, delvis
eller inte alls till att vara oroliga att drabbas av läkemedelsbiverkningar
18
Det fanns ingen statistisk signifikant skillnad mellan män och kvinnor avseende grad av oro
angående eventuella läkemedelsbiverkningar (n=26; z=1.62, p=0,105), se tabell 2.
Tabell 2. Grad av oro angående läkemedelsbiverkningar, jämförelse mellan män och kvinnor
på en fyragradig skala mellan 0 = ”instämmer inte alls, och 3 = instämmer helt
Män
Kvinnor
(n=11) 42 %
(n=15) 58 %
Medelvärde
2.18
1.87
Median
2.0
2.0
IQR
1.0
0
Min-Max
1-3
1-2
Ej svarat
0
3
Oro
Mann-Whitney U-test
p=0.105
DISKUSSION
Sammanfattning
Resultatet visar att de flesta patienter har fått för lite eller ingen information om eventuella
läkemedelsbiverkningar. Dessutom ville en majoritet av deltagarna ha mer information om
läkemedel och dess biverkningar. Ingen av deltagarna uppger att det gavs för mycket
information. Av de som fått information så hade de flesta av deltagarna fått det av läkare.
Drygt hälften av deltagarna var delvis eller helt nöjda med informationen om läkemedel
och dess biverkningar. Dock visste inte de flesta av deltagarna vart de skulle vända sig vid
frågor om läkemedelsbiverkningar.
19
Resultatdiskussion
Majoriteten av deltagarna instämde helt eller delvis om att de är oroliga att drabbas av
läkemedelsbiverkningar. Därtill var drygt hälften osäkra på vart de skulle vända sig vid
frågor om eventuella läkemedelsbiverkningar. Det kan bero på att de flesta fått för lite
information och sjukvårdspersonalen tar för givet att alla vet vart ska de vända sig
angående eventuella läkemedelsbiverkningar. För även om sambandet inte helt kan
klarläggas så visar resultatet att nästan 8 av 10 patienter vill ha mer information om
läkemedelsbiverkningar. Tidigare forskning (Bowskill et al., 2006) har visat att inte bara
mängden information brister utan också själva innehållet. Över 60 % av patienterna som
deltog i studien var missnöjda med informationen om läkemedel och dess biverkningar. Det
är möjligt att om fler patienter fick både mer och tydligare information så skulle färre
patienter känna osäkerhet och oro inför eventuella biverkningar (Bowskill et al., 2006).
Perez-Careles et al. (2010) beskriver att endast 69,6% av patienterna fått information om
eventuella biverkningar. Deras slutsats är att om man kan eliminera tvivel genom att
patienterna får kontinuerlig information, ges möjlighet att ställa frågor och får lättförstådd
utskrivningsinformation så ökar patienttillfredsställelsen på akutmottagningen. Det låter
lovande men Perez-Careles et al. nämner dock enbart att patienttillfredsställelse ökar, de
säger inget om hur det påverkar patienternas kunskap eller oro om läkemedelsbiverkningar.
Som Carr-Hill (1992) beskriver kan det nämligen innebära problem att lägga allt för stor
vikt vid patienttillfredsställelse. Vår studie visar på motstridiga resultat mellan önskan av
mer information och tillfredställelse med den information som givits. Nästan 80 % av
deltagarna vill ha mer information men över hälften av deltagarna instämmer helt eller
delvis
till
att
vara
nöjd
med
informationen.
Carr-Hill
(1992)
nämner
att
patienttillfredsställelse inte är ett tillförlitligt mätinstrument. Många faktorer spelar in vid
känslan av tillfredsställelse som man måste ta hänsyn till, som bland annat kontexten och
patientens förväntningar på vården. Tyvärr tycks patienttillfredsställelse dock vara och
förbli det främsta måttet på vårdkvalitet enligt Sitzia & Wood (1997). Det är dock möjligt
att det kan vara ett tillförlitligt mått om man utvecklar en metod som tar hänsyn till kontext
och förväntningar. Ett sådant verktyg kan vara SIMS (Satisfaction with Information about
Medicines Scale) vilket två studier (Horne et al., 2001; Babikako et al., 2011) beskriver kan
vara ett stöd för vårdpersonalen vid identifiering av informationsbehov för enskilda
vårdtagare
och
ett
stöd
vid
granskning,
forskning
och
klinisk
praxis
av
20
patienttillfredsställelse. Diskussionen om problemen att mäta tillfredsställelse förs dock
även i dessa studier. Brédart et al. (2007) fann en signifikant koppling mellan
tillfredsställelse och faktorer som bland annat antalet sjuksköterskor och läkare per patient,
institutionens storlek, typ av sjukhus (akademiskt eller inte) och patientens utbildningsnivå.
I vidare forskning kunde därför mer jämförande statistik redovisats, om till exempel; olika
avdelningar, personaltäthet och patientens utbildningsnivå. Vi har presenterat deltagarnas
utbildningsnivå i beskrivning av undersökningsgruppen men tyvärr inte gjort jämförande
statistik om detta.
Att det bara var drygt en tredjedel som hade fått information om läkemedelsbiverkningar
kan bero på flera orsaker, till exempel personalbrist eller tidsbrist, vilket tidigare har
presenterats som en vanlig orsak till att utbildningen inte blev av (Alibhai, Han & Naglie,
1999). Därför anser författarna till denna studie att vidare forskning som även belyser
personalens uppfattningar hade varit intressant, förslagsvis en studie med kvalitativ ansats
där både patienternas och personalens åsikter presenteras. I resultatet presenteras enbart
patienternas uppfattning och personalens uppfattning om informationen blir osynlig.
Ziegler et al. (2001) visade att 76,2 % av patienterna ville har mer information om
eventuella negativa biverkningar och att endast 0,4 % inte var intresserade av någon form
av information. Ziegler et al. menar också att de flesta vårdtagare önskade information av
läkare, angående eventuella biverkningar. Denna studie visar ett liknande resultat som
Ziegler et al. nämligen att 78 % av deltagarna önskade mer information om
läkemedelsbiverkningar. Flera studier (Silmara et al., 200; Larsson et al., 2008; Nair et al.,
2002) pekar på samma stora behov av information, både skriftlig och muntlig information
och att just information, om biverkningar är bristande. Som vår undersökning visar så var
läkare den yrkesgrupp som deltagarna oftast fick information om läkemedelsbiverkningar
av. Det kan vara en bidragande faktor till att drygt hälften av patienterna var tillfredsställda
med informationen trots brister i informationen. Som Almås och Fagermoen (2002)
beskriver så är det inte alla patienter som vågar ställa alla frågor för rädsla över att vara till
besvär. Det kan antas att detta är en bidragande orsak till att endast fyra deltagare hade fått
information av sjuksköterskor. Det är en låg siffra med tanke på att enligt SOSFS 2000:1,
så ska en legitimerad sjuksköterska kunna identifiera och tillgodose patientens
informationsbehov så att individen kan klara sin egenvård. Ekman et al. (2007) visar även i
21
sin studie att om patienterna får kontinuerlig information av sjuksköterskor så ökar
tillfredsställelsen av informationen signifikant.
Ett annat uppslag till vidare forskning är hur ny teknik kan förbättra informationen till
patienterna. Weingart et al. (2009) har undersökt för och nackdelar med elektroniska
förskrivningssystem. Resultatet visar att det tycks förbättra säkerheten med medicinering,
exempelvis så uppmärksammas interaktioner och allergier genom att man får en
varningssignal. Av 300 slumpmässigt utvalda vårdgivare ansågs 61 % tyckte att kvaliteten
på vården hade förbättrats med elektronisk förskrivning, 78 % upplevde att det förhindrade
medicinska fel och 83 % ansåg att det ökade patienttillfredsställelsen. Forskarnas slutsats
var att varningar från ett elektroniskt förskrivningssystem kan leda till kliniskt signifikanta
förändringar.
Som flera artiklar tyder på så har patientens förväntningar på sjukvården stor betydelse för
tillfredsställelsen (Johansson et al., 2002; Carr-Hill, 1992; Ekman et al., 2007). Forskarna
uppmanar därför sjukhusledning och politiker att upplysa allmänheten om vilka krav som
kan ställas, vad allmänheten kan förvänta sig av sjukhusvården och att komma till rätta med
just patientens förväntningar. Detta kommer att bli en återkommande utmaning då
patienternas krav på sjukvården ökar i takt med allt lättillgängligare information,
exempelvis via internet (Granum, 1994; Rycroft-Malone et al., 2001; Braun et al., 2010).
Det är möjligt att vi i framtiden kommer se lägre nivåer av patienttillfredsställelse om
denna trend fortsätter, och om inte sjukvårdpersonalen kan möta dessa krav. Vad som dock
talar mot detta är vårdbarometerns mätningar vilket visar en trend av att befolkningen är
allt mer positivt inställd till vården i form av förtroende och tillgänglighet, 84 % uppger att
de fick den hjälp de hade förväntat sig. Inga mätbara skillnader kunde påvisas mellan könen
i form av bemötande och förväntningar, resultatet visade dock att äldre patienter
sammanfattningsvis var nöjdare med vården än yngre patienter (SKL, 2010). Positiv
statisktik trots de dystra siffror som presenterats om behovet av information, men också
ytterligare ett bevis på problematiken med att mäta tillfredsställelse.
Metoddiskussion
Vi ställer oss frågande till om en enkätundersökning var den bästa metoden för denna typ
av undersökning då totalt 161 inneliggande patienter under en 10-veckorsperiod resulterade
22
i en undersökningsgrupp på 29 deltagare, (18 % av totala antalet inneliggande patienter).
Det ska dock nämnas att vissa inklusionskriterier är nödvändiga och att en annan avdelning
kan till exempel ha en högre andel patienter som självständigt klarar av att fylla i en enkät
och därmed en större andel tillfrågade patienter. Enkäten tycktes ändå ha blivit mottagen
relativt bra då 72 % av tillfrågade patienter godkände deltagande i studien.
Ett vanligt bekymmer patienterna tycktes ha med enkäten var på fråga 6 (”Jag har fått
information angående vilka biverkningar mina aktuella läkemedel kan ge upphov till”). Där
hade många kryssat för ”Nej” eller ”Vet ej”, trots att de på fråga 7 (”Av vem har du fått
information angående biverkningar dina läkemedel kan ge upphov till?”) angav en specifik
yrkeskategori. Vi uppfattade detta som att deltagarna hade missuppfattat fråga 7, och enbart
svarade på att de fått information (oavsett ämne) från någon av yrkesgrupperna. Efter
diskussion tog vi därför bort alla resultat på fråga 7 som hade kryssat för ”Nej” eller ”Vet
ej” på fråga 6. Därav den låga svarsfrekvensen på fråga 7 (n=12).
Under den 10-veckorsperiod då datainsamlingen gjordes drabbades avdelningen vid två
tillfällen av vinterkräksjukan och personalen gjorde ingen datainsamling under dessa
perioder. Vid vår preliminära tidsplanering så hade vi hoppats på att ha tillräckligt många
enkäter för resultatanalys efter fyra till fem veckor. Vi insåg tidigt att detta skulle bli ett
problem och förlängde perioden för datainsamling upprepade gånger.
Som flera artiklar beskriver så har patientens förväntningar på sjukvården stor betydelse för
tillfredsställelsen (Johansson et al., 2002; Carr-Hill, 1992; Ekman et al., 2007). Det hade
därför varit intressant att komplettera denna undersökning med en studie om just
förväntningar som istället kunde ha gjorts med en kvalitativ ansats. Det var inte helt lätt att
hitta artiklar inom undersökt område, och få studier var gjorda i Sverige med inriktning på
tillfredsställelse med patientinformation. Det var också svårt att undvika problemen med att
mäta tillfredsställelse som tidigare nämnts (Babikako et al., 2011; Carr-Hill, 1992), dvs. att
kontexten och hur patienten mår för tillfället kan bli avgörande för resultatet. En större
undersökningsgrupp hade också varit att föredra för att kunna ge resultatet en bättre
generaliserbarhet.
23
Kliniska implikationer
Förhoppningen var att kunna beskriva patienters tillfredställelse med information given av
sjukvårdspersonal rörande läkemedelsbiverkningar. Vad denna studie kan bidra med är att
bekräfta tidigare studier om bristerna och behovet av information till patienterna om
läkemedelsbiverkningar. På så vis bidrar denna studie ej med någon ny information.
Förhoppningsvis kan resultatet leda till vidare forskning som behandlar kontexten och
förväntningarna vid mätning av tillfredsställelse. Det kan också tänkas att denna studie
fyller en kunskapslucka vad gäller detta ämne, eftersom det enligt vår kännedom, är
sparsamt med tidigare svenska studier gjorda angående patientinformation och
läkemedelsbiverkningar. Slutligen kan resultatet förhoppningsvis bli ett underlag för
personalen (vid ovan nämnda avdelning) och leda till att sjuksköterskor tar ett ökat ansvar
med att ge patienterna tydlig information.
Slutsats
Hälften
av
patienterna
uppger
att
de
inte
fått
någon
information
om
läkemedelsbiverkningar. Dessutom uppger åtta av tio att de skulle vilja ha mer information
om eventuella biverkningar än de fick under vårdtiden. Resultatet stödjer tidigare forskning
och tyder på brister i informationen om läkemedelsbiverkningar till patienterna. Endast fyra
av tolv uppger att de har fått information om läkemedelsbiverkningar av sjuksköterskor
vilket är en låg siffra med tanke på att en legitimerad sjuksköterska ska kunna tillgodose
patientens informationsbehov. Över hälften av deltagarna uppgav att de var osäkra eller inte
visste vart de skulle vända sig vid eventuella läkemedelsbiverkningar. Dessutom
instämmde 9 av 10 deltagare helt eller delvis till att vara oroliga att drabbas av eventuella
läkemedelsbiverkningar. Dock fanns ingen statistkt signifikant skillnad i grad av oro mellan
könen. Trots detta uppger hälften av deltagarna att de helt eller delvis instämde till att vara
nöjd med informationen. Vidare forskning är nödvändigt då mätningen av tillfredställelse
ger ett motsägelsefullt resultat. Vid mätning av patienttillfredsställelse bör mer hänsyn tas
till kontexten och patientens förväntningar. Det bör även ges mer av både skriftlig och
muntlig information till en patientgrupp med allt ökande krav på vården i takt med allt mer
lättillgänglig information.
24
REFERENSER
Alibhai, S. M.H.,. Han, R. K. & Naglie,K. (1999). Medication education of acutely
hospitalized older patients. Journal of General Internal Medicine, 14, 610–616.
Almås, H., Fagermoen, M. S. (2002). Patientundervisning. I H. Almås (Red.). Klinisk
omvårdnad: del 1 (sidor. 12 - 15). Stockholm: Liber
Arlebrink. J. (2006). Grundläggande vårdetik: teori och praktik. Lund: Studentlitteratur.
Babikako, H.M., Neuhauser, D., Katamba, A. & Mupere, E. (2011). Patient satisfaction,
feasibility and reliability of satisfaction questionnaire among patients with pulmonary
tuberculosis in urban Uganda: a cross-sectional study. Health Research Policy and Systems,
9(6). doi: 10.1186/1478-4505-9-6
Bowskill, R., Clatworthy, J., Parham, R., Rank, T., & Horne, R. (2007). Patients´
perceptions of information received about medication prescribed for bipolar disorder:
implications for informed choice. Journal of Affective Disorders, 100(1-3), 253-257.
Braun, L.A., Tiralongo, E., Wilkinson, J.M., Spitzer, O., Bailey, M., Poole, S. & Dooley,
M. (2010). Perceptions, use and attitudes of pharmacy customers on complementary
medicines and pharmacy practice. BMC Complementary and Alternative Medicine, 10(38).
doi: 10.1186/1472-6882-10-38
Brédart, A., Coens, C., Aaronson, N., Chie, W.-C., Efficace, F., Conroy, T,...Bottomley, A.
(2007). Determinants of patient satisfaction in oncology settings from European and Asian
25
countries: preliminary results based on the EORTC IN-PATSAT32 questionnarie.
European Journal of Cancer, 43, 323-330.
Carr-Hill, R.A. (1992). The measurement of patient satisfaction. Journal of Public Health
Medicine, 14(3), 236-249.
Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Ekman, I., Schaufelberger, M., Kjellgren, K.I., Swedberg, K. & Granger, B. B. (2007)
Standard medication information is not enough: poor concordance of patient and nurse
perceptions. Journal of Advanced Nursing, 60(2), 181–186. doi: 10.1111/j.13652648.2007.04397.x
Granum, V. (1994). Att undervisa i vårdsituationen – en självständig omvårdnadsfunktion.
Lund: Studentlitteratur.
Horne, R., Hankins, M. & Jenkins, R. (2001) The Satisfaction with Information about
Medicines Scale (SIMS): a new measurement tool for audit and research. Quality in Health
Care, 10, 135–140.
Johansson, P., Oléni, M. & Fridlund, B. (2002). Patient satisfaction with nursing care in the
context of health care: a literature study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 16,
337-344.
Larsson, I., Plam, L., Hasselbalch. L. R. (2008). Patientkommunikation i praktiken.
Information, dialog, delaktighet. Falun: Norstedts Akademiska förlag
26
Nair, K., Dolovich, L., Cassels, A., McCormack, J., Levine, M., Gray, J., & Burns, S.
(2002). What patients want to know about their medications. Focus group study of patients
and clinical perspectives. Canadian Family Physician, 48, 104-110.
Nationalencyklopedin. (2011). Information. Nationalencyklopedin. Hämtad 3 mars, 2011,
från http://www.ne.se/kort/information/1183526
Nationalencyklopedin. (2011). Tillfredsställelse. Nationalencyklopedin. Hämtad 3 mars,
2011, från http://www.ne.se/sve/tillfredsställelse
Perez-Carceles, M.D., Gironda, J.L., Osuna, E., Falcon, M. & Luna, A. (2010). Is the
information fulfilled in an emergency department? Patients’ perceptions of the care
provided. Journal of Evaluation in Clinical Practice, 16, 456-463. doi: 10.1111/j.13652753.2009.01142.x
Rycroft-Malone, J., Latter, S., Yerrell, P. & Shaw, D. (2001). Consumerism in health care:
the case of medication education. Journal of Nursing Management, 9, 221-230.
Silmara, de A. G., Gilvânia de M., Tokarski, M. H. L. & Barbosa-Branco, e A. (2002).
Medication directions as a source of technical and scientific information. Revista de Saúde
Pública, 36(1), 33-39.
Sitzia, J. & Wood, N. (1997). Patient satisfaction: a review of issues and concepts. Social
Science & Medicine, 45(12), 1829-1843.
27
SOSFS 2000:1. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 6 jan, 2011, från
http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2000-1
Sveriges Kommuner och Landsting [SKL]. (2010). Vårdbarometern -befolkningens syn på
vården 2009. Hämtad 19 april, 2011, från
http://www.vardbarometern.nu/PDF/Vårdbarometern Årsrapport 2009[1].pdf
Trost, J. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Weingart, S. N., Simchowitz,B., Shiman,L., Brouillard,D., Cyrulik, A., Davis,R.
B,…Weissman,J. S. (2009) Clinicians’ assessments of electronic medication safety alerts in
ambulatory care. Health Care Reform, 169(17), 1627-1632.
Wikipedia. (2011). Konsumism. Hämtat 22 februari, 2011, från
http://sv.wikipedia.org/wiki/Konsumism
Ziegler, K. D., Mosier, M.C., Buenaver, M. & Okuyemi, K. (2001) How much information
about adverse effects of medication do patients want from physicians? Original
Investigation, 161, 706-713.
28
Bilaga 1
Enkät
Jag väljer att delta i denna studie
Ja
Nej


Notera med ett kryss det alternativ som passar bäst:
1. Kön:
Man 
Kvinna 
2. Ålder: ___
3. Utbildning:
Grundskola 
Gymnasium 
Högskola/Universitet 
4. Civilstånd:
Ensamstående 
Sambo 
Make/Maka 
Nedan följer ett antal påståenden. Notera med ett kryss det alternativ som passar bäst:
5. Använder du några läkemedel?
Ja
Nej
Vet ej






Om nej, behöver du inte svara på
fråga 6 till 12.
6.
Jag
har
angående
fått
vilka
information
biverkningar
mina aktuella läkemedel kan ge
upphov till.
Läkare
Sjuksköterska
Vet ej
Undersköterska
7. Av vem har du fått information
angående
biverkningar
dina




läkemedel kan ge upphov till?
29
Du kan välja flera alternativ.
Nej, det gavs
Nej, jag
lagom
skulle velat
mycket
ha mindre
information
information



Instämmer
Instämmer
Instämmer
Instämmer
inte alls
inte
delvis
helt




Ja
8.
Jag skulle vilja ha mer
information om de biverkningar
mina aktuella läkemedel kan ge
upphov till.
9. Jag är orolig för att drabbas av
de biverkningar mina läkemedel
kan ge upphov till.
10. Motivera gärna dina svar på fråga 6-9:
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
11.
Jag
är
nöjd
med
Instämmer
Instämmer
Instämmer
inte alls
inte
delvis
helt




Ja
Nej
Osäker



den
information jag har fått om
eventuella
Instämmer
läkemedels-
biverkningar.
12. Vet du vart du kan vända dig
vid
frågor
angående
och
funderingar
eventuella
läkemedelsbiverkningar?
Om ja, vart skulle du vända dig?
______________________________________________________
30
Ja
Delvis
Nej



13. Jag känner förtroende för de
sjuksköterskor
och
undersköterskor som jag har haft
kontakt med under vårdtiden.
14. Motivera gärna ditt svar på fråga 13:
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
15.
Jag
har
information
Instämmer
Instämmer
Instämmer
Instämmer
inte alls
inte
delvis
helt
fått
tillräcklig
om
mitt




fått
tillräcklig
















sjukdomstillstånd.
16.
Jag
har
information
om
aktuella
behandlingar och undersökningar.
17.
Jag
har
fått
tillräcklig
information om den omvårdnad som
har utförts av sjuk-sköterskor och
undersköterskor.
18. Jag anser att sjuksköterskorna
och undersköterskorna har gett mig
tid för eventuella frågor.
19. Jag har varit delaktig i beslut
kring
aktuella
undersökningar.
behandlingar
och
31
Instämmer
Instämmer
Instämmer
Instämmer
inte alls
inte
delvis
helt




Nej, jag har
Nej, jag hade
varit lagom
velat vara
mycket
mindre
delaktig
delaktig






20. Jag har varit delaktig i beslut
kring den omvårdnad som utförts
av
sjuksköterskor
och
undersköterskor.
Ja
21. Jag skulle gärna ha varit mer
delaktig i beslut kring aktuella
behandlingar
och
undersökningar.
22. Jag skulle gärna ha varit mer
delaktig
i
beslut
kring
den
omvårdnad som har utförts av
sjuksköterskor
och
undersköterskor.
23. Motivera gärna dina svar på fråga 21 och 22:
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
24. Har du några ytterligare synpunkter som du vill tillägga?
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
__________________________________________________________________________________
Tack för din medverkan!
32
Bilaga 2
Informationsbrev till personal
Vi är fyra sjuksköterskestudenter från Uppsala Universitet som nu under vår sista termin ska
genomföra vårt examensarbete på den avdelning där du arbetar. Examensarbetet består i att göra en
studie med syfte att ta reda på hur patienterna upplever den information de får under sin vårdtid
samt om de känner sig delaktiga i beslut angående given vård.
Vi skulle därför uppskatta att få er hjälp med att dela ut de enkäter som har lämnats till
utbildningsansvarig sjuksköterska på avdelningen. Datainsamlingen beräknas ske under vecka 3-8.
Det färdiga examensarbetet kommer att skickas till avdelningschefen under våren, så att ni i
personalen kan ta del av detta.
Datainsamling
•
Enkäterna ska delas ut av patientansvarig sjuksköterska till alla patienter under det dygn
utskrivningen sker.
•
Patienter som av någon anledning inte själva kan fylla i enkäten får tyvärr uteslutas i denna studie
och ska därför inte få någon enkät.
•
Endast patienter över 18 år ska ingå i studien.
•
Om någon patient exkluderas, dra ett streck på avsedd lista som finns vid de oifyllda enkäterna.
•
Patienterna uppmanas att noggrant läsa igenom det medföljande informationsbrevet.
•
Patienten fyller i enkäten och lägger den i bifogat kuvert som försluts av patienten.
•
Kuvertet lämnas till patientansvarig sjuksköterska eller läggs i den märkta låda som finns på
avdelningen.
•
Om patienten ej fyller i enkäten – lägg den oifylld i kuvertet som också det läggs i lådan. Detta för
att vi ska veta hur många som valt att inte svara på vår enkät.
Om det uppstår några frågor kontakta oss gärna! Tack för att ni hjälper oss med vårt arbete!
Jessica Eriksson
0704568377
[email protected]
Joachim Engström
0702480843
[email protected]
Eva Dörenberg
0701102792
[email protected]
Alexander Mostamand
0736861064
[email protected]
Handledare: Ulrika Pöder: [email protected]
Anita Staaf: [email protected]
33